vem, vad, hur?

människor är kompliserade..
ena sekunden är man bästisar, nästa skit, sen typ en att gråta ut hos, sen hatad, sen fortsätter spiralen.
Tills man slutligen börjar fundera på om allt är värt de?

Sitter hos sanna och röker,
min befrielse, här kan ja va mig själv,
må hur ja vill, gå hur ja vill.

Bortskämd, älskad och någon med mening.
Här känns allt meningsfullt.
Hade hon bott kvar på gamla stället, så hade ja fått flytta in.
Himlen på jorden, slippa skiten utanför.

Slippa att behöva fundera över vilka som är vad,
var ja står, hur folket behandlar mig
och hur ja borde behandla dem.

Men jag är för snäll,
sätter inte min mening först.

Åker hem,
står ut,
lever i skiten,
alla tror att saker kan hjälpa.
Men nej.

Ja måste här ifrån.