ATT ORKA LEVA KVAR

jag har lärt mig att gråta är inte en svaghet,
det är en styrka.
även fast det knappast hjälper.

av hot och ord,
alla tunga meningar.
De dryper av fördärv.

Varför leva kvar här,
när allt ändå ska skingras,
ändå bara gråter jag.

av hopplöshet förtvivlad,
ber mot tomma stenar,
lyssnar på de dömda.

vi skriker,
vi skrapar,
alla efter mot.

ATT ORKA LEVA KVAR