folk som är för på

Jag har typ inga personer i mitt liv som jag tycker är för på eller något, alla balanserar det såå himla bra, förutom en person. Och det är fan riktigt jobbigt. För jag uppskattar personen, verkligen, men jag vet inte, det känns jobbigt.

Det e personen som sagt att de är kär i mig. Och egentligen kanske de inte är för på, det e bara jag som behöver ett visst avstånd från folk.
Jag sa till dem att jag är ok med att vara fysiskt nära dem (detta sa jag innan jag visste att de var kära i mig, och var även lite full då). Men nu börjar det bli jävligt jobbigt och jag blir bara mindre och mindre bekväm med dem hela tiden.

De vill så gärna gosa när vi kollar på film, hålla hand när vi går runt ute, håller om eller klapparig helt plötsligt. Och jag KLARAR INTE AV DET, får PANIK. Det är för mycket fysisk kontakt på en och samma gång, jag är inte vad vid det, jag tycker inte om det, uschuschusch.

Och vi kanske ska ses idag tillsammas med Jorge, men Jorge ligger och sover tror jag. Så skriver det till denna person som vi ska till, och de säger att jag får komma tidigare.
Men är så obekväm med att vara själv med dem, för vill inte att de ska röra mig, vill inte att någon ska röra mig.
Så jag säger kanske mste tänkta över dagen lite. Se när Jorge svarar och så. Och så säger de att de bara vill träffa mig och så länge de för göra det så är de glada.
Och visst, det är ju jättegulligt att säga så, men jag blir bara rädd av det, just på grund av att jag tycker de är för fysiskt nära och det känns som att de blir för beroende av mig.

Jag kan inte ha folk som blir beroende av mig. Inte bara mig. Det är jätteok att vela ses och vela ha någon i sitt liv, men jag kan inte ha någon som bara hänger på mig, eller känns som det i alla fall. Jag behöver vara själv och självständig, jag kan inte ta hand om en person på det sättet.

Idk, det är la bara hur jag känner. Kan inte ha personer som, känns att de är, så beroende av mig. Får lite panik av det, känner mig fängslad.