hatar att sova själv

Hatar det hatar det hatar det. Så jävla fukking mycket.
Har så grov ångest ca hela tiden, mste distrahera mig själv med massa saker samtidigt för att den inte ska vara lika hård mot mig. Men att sova blir då det värsta någonsin, jag kan inte undkomma ångesten, den blir bara värre och värre hela tiden.

Jag har inget att ha ångest över, inget alls. Jag borde vara jätteglad egentligen. Jag har träffat vänner nästan varje dag under hela lovet, varit på två fester, haft en vän sova över hos mig vilket var jättegosigt, och i helgen ska jag ut och festa med fler fina vänner.

Jag ska inte vara ledsen, jag ska inte ha ångest. Varför varför varför. Varför tror jag att mina vänner hatar mig när jag umgås med dem så ofta? Varför har jag typ separationsångest över en person och är speciellt nojig där att den ska lämna mig?

Jag pallar inte, jag borde må bra. All fakta tyder på att ingen hatar mig eller tycker att jag är jobbig. Jag har till och med fått det skrivet till mig, att jag inte är jobbig alls.

Jävla äckeljag. Jävla äckelliv. Jävla äckelkänslor som ger mig fukking brutal ångest.

Fan jag hoppas att vi ska ut dag, fredag, och supa. Pallar inte vänta till lördag.
E inte pepp på att komma hem och sova själv dock. Full + ångest + själv kommer vara det värsta någonsin. Kommer säkert börja gråta när folket ska dra till sig pga separationsångesten e så stor. Sedan kommer jag skämmas för att jag gråter och gråta mer.

Äsch det löser sig nog. Fukk it.