Allt e lite bättre, och jag kan inte bli kär

Mår lite bättre just nu, ångesten finns där men den är inte vidare stark, och jag är inre fullständigt et känslomässigt kaos (även om det känns på gränsen till det snart). Jag mår ganska bra, även om jag samtidigt mår väldigt väldigt dåligt.

Men jag har kommit fram till en sak: Jag tror inte jag kan bli kär i folk
Däremot tror jag att det finns något mellan vänskap och kärlek, och det kan jag nog känna för vissa. Det närmaste jag personligen kan komma en person är att ha fysisk kontakt med denne (och då räknar jag inte sex, det e en helt annan grej för mig), att känna mig trygg med det.

Men det är ganska jobbigt att det är så, för min del i alla fall. Jag har gått runt i en månad nu och varit förvirrad över mina känslor för personer, vad jag känner, vad jag ska göra, hur jag ska förhålla mig till dem. Jag har brutit ihop över det flertal gånger, jag har hållit på att säga saker till folk som jag nu vet att jag inte menade.
Jag vill kunna vara kär, det låter fantastiskt, men det kommer kanske aldrig vara så för mig. Jag får bara hitta en annan sorts trygghet hos personer. Problemet är bara hur jag ska få folk att förstå sig på de känslor jag känner för dem. För mig är de en trygghet, någon jag litar på fullständigt, någon jag kan vara nära. Det är inte på ett vänskapligt sätt men det är absolut inte heller på ett kärleksfullt sätt, det är inte något mellan vänskap eller kärlek heller. Det är en helt separat känsla, det är något annat.

Och jag tror jag känner denna trygghet hos en person just nu, vilket är konstigt, egentligen känner jag den inte så väl. Men det är å det är, och jag tror jag ska försöka förklara det för den personen någon dag, om jag har den tiden och det tillfället. Bara för att den personen ska förstå varför jag kanske reagerar som jag gör och allt sådant. Det känns bra att kunna berätta det.
Vill vara mer ärlig och öppen med personer och med mina känslor.

Har gått runt hela livet och hållit tyst om allt jag känner, men nu ska jag nog börja prata om det istället, det är en bra ide, eller hur? Jag borde inte förlora min vän bara för att jag berättar att jag känner mig trygg med den och så? Eller?

Aja, ska inte noja över det, den dagen kommer när den kommer och jag löser det då. Det kommer att bli bra skadu se.