dagboksskrivande och ångestdämpande

Har skrivit dagbok i typ 50 min nu. Så standard. Älskar att skriva dagbok det e typ det enda som kan lindra min ångest seriöst.
Hade såsåsåå grov ångest tidigare men nu när jag skrivit så e den mkt bättre.

Nu e jag på väg för att träffa raffa och tara på en cigg, ska bli skönt och mysigt. Slipper sitta hemma själv och göra inget då. Samt att träffa folk brukar lindra min ångest också, vilket e jätteskönt.

Ahh men, idk. Har rätt mkt ångest nu, den kom tillbaka igen trots att det försvunnit en del tidigare. Aja, det är som det är.

Jag övertänker saker och blir nervös och självkänslan sjunker till 0 och jag skriver med folk och allt jag skriver känns fel och att jag är störande och jobbig och att de inte vill ha mig. Och så blir jag bara mer nojig och får mer ångest och det blir som en ond jävla spiral av självhat och ångest.

Måste lära mig hantera det bättre, väga lita på mig själv och gilla mig själv och bara tro på mig själv. Jag är inte dålig och jag är inte för på, eller hur? Eller är jag det?

Jag kan inte hantera känslor på annat sätt än att orata om dem. Och det suger. För jag kan inte säga till alla hur jag känner och disskutera om det, det funkar inte så.
Så jag går runt med dessa starka känslor som jag inte kan hantera och inte vet vad jag ska göra av. Och de skaver bara mer och mer och en dag kommer jag att spricka.

Jag kommer inte palla mer och jag kommer slänga ur mig alla känslor i ett hav av slödder och ångest och förvirring. Och ingen kommer förstå, bara missförstå. Och inget kommer gå som jag vill och jag kommer förlora alla jag bryr mig om.

Jag måste klara detta. Jag måste lära mig hantera det och bara förstå hur allt är. Det kommer gå bra, jag kommer att klara det. En dag så.