Bslidors blogg
26 år. Bor i Stockholm, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
Öppnade precis en butik??7 april 2016 kl. 12:32
Ledsen
22 mars 2016 kl. 09:49
Nice
16 mars 2016 kl. 08:51
Kan folk fukking sluta
14 mars 2016 kl. 10:33
Kents nya singel
14 mars 2016 kl. 10:13
nu är kent slut
13 mars 2016 kl. 23:07
usch nej
13 mars 2016 kl. 19:44
När en är en besvikelse
11 mars 2016 kl. 11:29
Näää
11 mars 2016 kl. 07:52
prata i telefon i ca 14 timmar
10 mars 2016 kl. 22:13
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Idun Civilstatus: EnsamLäggning: Inte valt
Intresse: Kreativitet
Bor: I skogen
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Hippie
Medlem sedan: 2014-08-22
Panik
Så mamma rensar i vår walk-in-closet/förråd, och helt plötsligt ser jag hur hon omorganiserat mina trådbackar där jag har kläder. Flyttat upp mina trådbackar att snäpp samt switchat plats på några av dem. Vilket gjorde att jag började storgråta och nästan fick en panikattack.
Älskar att ha asperger och ha sådana extrema reaktioner över något sådant. Men hade haft mina trådbackar på samma plats och i samma ordning i över 3 år, och nu när mamma flyttat dem (försökte flytta tillbaka men minns inte ordningen för att göra om efter tre år), utan att jag vet det, ger mig sådan extrem ångest.
Jag klarar verkligen inte av när jag har en sak organiserad och är jättenöjd och har vant mig in i det, och sedan kommer det någon och organiserar om åt mig. Så nu kan jag inte ha mina trådbackar längre, kan inte sortera om eller göra en ny ordning eftersom den gamla ordningen med trådbackarna är den enda jag klarar av. Så idk vad jag ska göra.
Det värsta är att min mamma VET att jag har skitsvårt för när folk omorganiserar sådant som jag använder, speciellt när jag inte blir informerad om det eller är inblandad i omorganiserandet.
En gång så möblerade mamma om vårat vardagsrum när jag var hemma hos min pappa (hon brukar göra det när jag är hos henne och då är jag involverad i det vilket gör att allt funkar). När jag sedan åkte hem till henne så visade hon ommöbleringen (där ca allt var flyttat), och jag började storgråta, fick nästan en panikattack och sprang ut ur lägenheten och åkte hem till pappa eftersom jag inte klarade av det.
Hatar att inte klara av sådana saker, fattar inte varför det ger mig så mycket panik och ångest.