Tror jag e aromantisk???

Ja?? Tänker på det mer och mer, och det känns bara som om att jag är det. Och jag vet inte riktigt om det känns bra eller dåligt, men jobbigt är det.

Grejen är att jag uppskattar relationer med folk, jag uppskattar att vara nära personer och gör allt det där som samhället ser som "romanistiskt", men utan att jag känner denna romantiska dragning.

Jag kan verkligen tycka om folk, jag kan säga att jag älskar dem, men jag känner mig inte kär, jag känner inte den där romantiska känslan. Och allt är bara så förvirrande. Det är som om jag egentligen skulle kunna vara romantiskt involverad med någon, för jag gillar tanken av vad samhället säger att det är, men utan romantiken. Utan kärlek och bara en stark jävla vänskap som är helt otrolig.

Uhhh, känns bara så skitigt, vet inte vad jag ska göra. Vet inte om jag är det, vet inte vad jag ska göra med mina partners. Vill vara tsm med dem, men i ett queerplatonic relation då. Så att allt skulle vara som nu, bara att jag inte känner mig romantiskt attraherad eller kär till någon.

Fan fan fan, allt blev mycket svårare helt plötsligt.