Herregud, vad gör jag??

Är så frustrerad.
Den 17/3 ska jag till BUP, antagligen för att få reda på möjliga psykiska diagnoser jag kan ha. Men jag får en sådan ångest, jag har inte ens kunnat berätta allt. Och bland har jag ljugit för att jag vill förneka hur allt är och bygga upp en barriär över hur jag mår så bra. Och jag gör det inte ens medvetet, när jag sitter där och pratar där så tror jag på riktigt att det inte är några problem, och jag verkar så himla kontrollerad.

Jag förnekar att jag känner mig förföljd och många gånger tror att folk är ute efter att mörda mig, skada mig eller tvinga i mig något. Jag förnekar att jag är livrädd för allt jag ser och att jag inte riktigt vet vad som är vad längre.
Jag har inte berättat om alla de gånger jag helt tappat uppfattningen om världen och trott att jag kan göra livsfarliga saker, som att jag skulle kunna flyga eller skjuta mig i huvudet (och överleva). Jag har inte berättat om mina fantasier om att bli räddad eller att jag är odödlig eller i alla fall inte kommer dö som människa. Och mina tankar om hur jag är monark på en annan planet och har tre huvuden där och tentakler till ben och massa snack.

Och nu har jag börjat gå in i några sorts stadier där jag inte kan kontrollera vad jag gör. Jag ser färger så mycket starkare, och allt känns så mycket tydligare, men jag kan inte känna smärta. Delar av min syn försvinner, och jag ser gråa fläckar. Jag går utan att kunna stanna, eller kontrollera vart jag går eller hur fort. Jag ser kvinnan som bor under mitt badkar i fönster och balkonger.

Jag måste skriva ner detta, så jag kommer ihåg. Jag måste, måste, måste komma ihåg och berätta för min behandlare. Herregud, jag borde skriva ner allt som händer precis när det händer eller strax efter, så jag slutar förneka allt.

Är så jävla borta, lås in mig någonstans. 8)))