På kanten till självmord

Jag är så bra, eller inte alls.
Borde skriva extremt mycket TW på detta pga, klagar på livet och e sucidal osv?

Blir iaf arg på mig själv och hatar mig själv och är arg och är sur och mina armar gör ont (lol, låter som självskada men mina armbågar gör ont pga ligger konstigt i sängen) och jag mår illa och jag kan inte förstå att jag är så hemsk. Orkar inte med detta längre, orkar inte med allt jag gör och allt de gör mot mig. Orkar inte med rösterna i huvudet och orkar inte med vanföreställningarna. Orkar inte med den oklara framtiden och tvången.
Klarar inte av rösterna, jag KLARAR DET INTE. Jag klara inte att de bestämmer över mig och gör mig såhär. Är helt borta, mina känslor har försvunnit, min sexlust har försvunnit, mitt ork och mitt allt är borta.

Är som ett tomt jävla skal utan innehåll. Eller jo, innehåller tre andra fucking personer som inte gör annat än förstör för mig och gör så att jag inte kan utvecklas och bli en bra person. Men ärligt talat, kommer aldrig bli bra

Lol, e fett whiney, men har inte mått såhär dåligt på så länge.

Jag behöver Kasper, jag behöver honom så jävla mycket och jag har honom inte. Jag behöver någon som kan bryta mitt hårda skal och hjälpa mig och se hur jävla svag jag är.

Kommer inte ens komma ihåg att jag skrev det här sen, kommer inte känna igen det jag skriver eftersom jag inte vet vilken av dessa fyra personer i mig som är jag, inte längre.

Blir bara så arg på mig själv och jag vill inte längre och kan bara hoppa från huset så är allt slut. Men nu till slutet av texten så känns det bättre, kanske måste leva med skiten lite till, även om jag inte vill.

Lol, rimmade på slutet, e fett cool.