Kentlåtar och kristaller

Säg nånting, säg nånting nu
Du vet jag får panik av dina tårar
Gör nånting, gör nånting nu
Förstör nånting, slå mig
Förstör nåt, jag överlever

Jag kan inte sluta lyssna och sluta älska dessa låtar och deras miserabla texter. Jag ska faktiskt inte vara ledsen nu, jag avskyr det. Nej, jag ska vara lycklig, även om det känns som att sakta strypas.
Jag ska köpa fler kristaller, jag saknar att köpa vackra stenar. Och denna gång ska de inte vara slipade, behöver saker som är naturligt skeva.

Och förhoppningsvis blir folkhögskolan något jag faktiskt gör, för något måste jag klara av. Lämna denna plats bakom mig och starta på nytt, det behöver jag. Leva ensam i ett litet rum, men en 90-säng, tända ljus och lyssna på kent till klockan tre på morgonen. Visst är livet underbart?