Riktigt namn:
Isabelle Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Med någon
Politik:
Hemligt
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Metalcore
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2015-10-18
Är tillräckligt utbildad för att se genom skit men är för outbildad för att veta vad jag pratar om. Finns så mycket uppenbara lögner inom politik och staplar byggda på ostadig grund. Men samtidigt finns det massa bra idéer och system byggda på satt ideologi och stöd av statistik. Men sen är statistik nästan svår att lita på tolkningen man får eftersom att det är i princip omöjligt att studera ett isolerat socialt/politiskt fenomen eftersom inget är isolerat.
Hur som hittar jag mig själv i en center/liberal höger med sossiga arbetar och arbetsgivare förhållanden eller i anarkovänsterns outforskade utopi med låga skatter på arbete men marxisk arbetsplats. Kan man ens blanda så? Känns som vissa högerideer är super och vissa vänsterideer är super men för att sitta på en sida måste man förhålla sig till det dåliga som följer med och det vill jag ju inte. Har massa "extrema" åsikter men eftersom jag tycker om både höger och vänster (mot liberala hållet båda två) kan vara toppen så sätter det mig i något slags skit dramatisk center där medelvärdet sätter mig i mitten.
Jag är för intresserad för att inte bry mig om politik och filosofi men är för outbildad för att kunna bestämma mig. Det känns också som mycket svensk politik är rätt osmart. Iallafall i allmänhetens öga och debatter där politiker från olika partier kör mot varandra asså spyr jag själv hade ju kunnat göra bättre. Jag gillar egentligen inte ens systemet vi har. Det hade varit bättre om man röstade i sakfrågor istället. Istället för att rösta parti och representanter röstar man i varje sakfråga. Det skulle kräva att folk är lite mer medvetna tror jag men samtidigt skulle det väl bli en mer demokratisk representation?
Svensk politik är en jävla cirkus. Livet handlar i slutändan om att hitta en balans. Det handlar inte om att vänstern eller högern har rätt. Båda har rätt, och båda har fel, i flera avseenden.
Ja jag tycker att mycket politik som händer ute i det öppna blir nästan töntigt. Känns som jag själv kunnat göra bättre i vissa debatter än de som jobbar med politiken ibland. Just nu försöker jag bara ta min psykiska hälsa först och tar så mycket aktivism jag orkar resten får vara. Även fast jag vill rädda världen vet jag ju att jag bara är en person i slutändan och att prio är mitt välmående ^^
Inte så politiskt insatt men skulle vilja bli men känner typ igen migsjälv här, har hamnat lite i mitten jag med just när de gäller åt vilket håll jag e för de finns både höger och vänster frågor jag tycker är jättebra men också höger och vänsterfrågor jag tycker är helt retarded och antingen förnationalistiskt eller för pk, men sen e även jag så okunnig för jag heller aldrig satt mig in i det hela, inte för jag inte är intresserad utan för jag typ prioriterat annat men tror vi kanske har mycket delade åsikter, just när det kommer till att rösta i sakfrågor så finns det faktiskt ett parti on the rise för just sådant och dom heter direktdemokraterna, d va jag typ röstat på och PP, yarrr matros hissa seglen
Jaaaaa exaaakt vi är samma person. Tycker politik är spännande och viktigt men har inte mental energi att utbilda mig till vad jag ärligt själv skulle tycka var tillräckligt för att kunna bestämma mig för nåt. Jag vet vilket parti som sitter som jag passar mest med men det känns fortfarande för isolerat typ. Hur funkar direktdemokraterna?
imo så e hierarkin och elitismen inom vänsterkretsar (framförallt i vår ålder) en riktigt stor faktor till varför folk blir skeptiska till vänstern... centrister puttas till höger för att du blir bajsad på ifall du inte redan kan allt de kan. sett det hända med så många kids från faktiska arbetarfamiljer som varit intresserade av att lära sig, inte vetat om vad som är okej/inte pga klassfråga och sen blivit mobbade av rika kids med kläder från humana som sen gått och röstat blått/brunt. jag är ganska långt åt vänster ekonomiskt sett men en del av övre medelklassens fokus på identitetspolitik osv gör mig rätt otaggad på att beblanda mig med dem, då arbetarklassen det faktiskt handlar om egentligen bör vara den största prion. en jävla röra med politik pretty much
Jaa jag håller med, skulle säga att speciellt i ungdomspolitik vill alla vara den som kan mest och kan man inte mest är ens idéer värdelösa. Jag fattar att folk i medel/auth höger dras till elitism för det är ju lite i ideerna att respektera auktoritet och vara nöjd i hierarki, men det är förvånansvärt elit-orienterat i vänstern vad jag har märkt också. Speciellt med tanke på att vänstern predikar folkets representation och allt. Det känns som mycket unga vänster personer säger att de är lib left pga social/identitets politik men sen är resten av deras politik auth utan att de märker det.
Jag själv skulle inte klassa det som extremt eftersom jag tycker det är vettigt hahahahha men menar att jag har åsikter som går emot varandra, idéer om olika system jag inte kan bestämma mig för. Men som exempel en marxisk arbetsplats med starka unioner men samtidigt låga skatter på arbete och arbetsgivare och en "fri" marknad. Något lite extremt åt andra hållet jag tycker verkar spännande skulle vara en total privatisering av vården men där vinst beskattas och unioner också är starka. Sen tycker jag också man ska få ha vapen om staten har vapen men det är ju en lite svårare fråga. Legalisering/avkriminalisering av droger kan väl också ses som lite extremt.
