-

Fråga aldrig hur jag mår, för jag avskyr att ljuga.
Och rör mig aldrig. Håll aldrig min hand, ge mig inte en kram.
Och rör verkligen inte min hals, snälla.
Lämna mig ifred, prata inte med mig.
Det finns inte ord för att beskriva hur sämst jag mår.
Och jag känner inte ens några varelser i bröstkorgen.
Det är bara hemskt, tomhet, hopplöst.
Jag har alltid undrat hur folk lyckas med att göra ingenting.
Svaret är att de faktiskt gör något.
De håller tillbaka tårarna som trycker bakom ögonlocken, försöker undvika alla impulser till att skära bort allt skabb, supa sig fulla tills de har glömt hur hopplöst allting är, röka bort all ångest, sälja sin kropp och knulla bort all tomhet.
För det är precis det jag vill göra.
Allting som faktiskt betyder något är siffror.
Nu ska jag återgå till att göra ingenting.
Och försöka plugga röven av mig.
Jag går under.
Och är trött på att försöka överleva, uppenbarligen så gick det inte.

Ni förstår inte min ångest, för det är inget som jag kan sätta ord på.
Och kom inte och säg att ni älskar mig.
Ni känner inte mig, och jag kan varken hata eller älska någon annan än mig själv.