Dags att ta tummen ur röven och förändra.

Sann kärlek och vit magi
Ska uppenbaras när denna värld blir fri


Orkar inte med all skitsnack vi dagligen spottar ut ur oss.
Alla ser bristerna i världen, men det enda vi gör är att klaga.
Folk klagar på att vi förstör vår planet, väljer att köpa en ny miljövänligare bil, och sen är det klart.
De tänker inte på att deras dagliga konsumtion, såsom att välja produkter som kräver industrier för att tillverkas, tillexempel som något så enkelt som ett kex, faktiskt kräver stora industrier för att producera varan. Och även de dummaste av de dumma förstår att fabriker ger utsläpp, och att utsläpp som t.ex. kemikalier förstör miljön runt omkring. Och nästan alla varor man köper i affärer tillverkas i större grad i fabriker, eller paketeras.
Så varför kan inte folk ta tummen ur röven och bakar sina egna kex, skapa sina egna varor eller helt enkelt välja att konsumera bara det man verkligen behöver? Är det verkligen värt att veta att man bidrar till jordens förintelse och ha det på sitt samvete, för att man är för lat och tycker det är enklare och smidigare att gå till affären, där man istället köper varan och dessutom få jordens död serverat på ett fat?

Och vi mår skit. vi lever i ett bekvämt samhälle som inte är anpassad efter våra naturlagar. Det är inte naturligt att slita åtta timmar om dagen för att få pengar, som man sedan använder för att köpa & konsumer, som i sin tur leder till miljöförstöring. Det ger oss knappas gott samvette, så hur kan man må bra när man vet att man handlar fel?
Det är inte nyttigt att konsumera som vi gör, varken för plånboken, själen, samvettet och jorden. Så varför lever vi som vi gör? Vad tjänar vi på att köpa det nya snygga klädesplagget? En kortvarig lycka, en komplimang av kompisen och vi tror att vi blir snyggare. Men vem bestämmer vad som är snyggt och fult? Vem har satt de oskrivna reglerna om vad som anses vackerht, som faktiskt blivit en verklighet för de flesta. Allt är ett spel, väluträknat spel, och vi följer efter blinda och utan att blinka eller se oss runt omkring. Finns det andra alternativ, måste man verkligen köpa sig lycka, kan man hitta en partner även ifall man i samhällets ögon anses som "ful" och måste man verkligen ha den snyggaste av dom snyggaste som parterna?

Man gör jävligt mycket i livet för att anpassa sig efter andra, byter klädstil, musiksmak, osv., enbart för att känna gemenskap till antigen en grupp eller en viss person. Och varför? För att man är rädd för att bli lämnad ensam. Det är skillnad om man faktiskt med tiden förändras och verkligen själv vill förändra, men om det är för någon annans skull, för att du är rädd för att bli själv och att personen i fråga inte ska tycka om dig annars, så trycker du faktiskt bara ner dig själv. Ditt riktiga jag, för att du är rädd för att bli ensam och spendera tid med dig själv. Du bygger en falsk fasad och kommer inte trivas i vilket fall som helst, även ifall du får din vän tillsist. För i slutändan kommer vi födas och dö själva, och det gäller att trivas med sig själv och hitta sig själv.

Jag har kommit till en brytpunkt i mitt liv, jag känner att jag inte orkar låtsas mer och spela efter samhällets regler. Jag orkar inte bygga upp en annan fasad längre, låtsas vara någon jag inte är och anpassa mig efter andra.
. Jag orkar inte längre vill spela efter samhällets regler om vad som är snyggt eller vad som är fult, vad som passar en kvinna eller inte. Så nu är jag halvt snaggad brud som ser ut som en liten pojke, och tagit ut alla dreads. Jag tänker inte anpassa mig efter samhällets normer, utan tänker göra det jag känner för, och jag kände för att snagga sidorna, punkt. Och om folk tycker det är fult fine, jag vill inte längre trycka ner mina impulser för att jag är rädd att folk ska dumpa mig, för jag trivs faktiskt med mig själv för första gången, och det var på tiden att göra mig av med den gamla bilden av den falska, osäkra gamla jag och identiteten som jag ihärdigt valt att identifiera mig med.
Jag har hoppat av skolan och ska göra det jag känner för. För när jag ändå vet att jag har blivit tilldelad en talang i att måla, varför inte försöka sprida kärlek och budskap, försöka öppna människors ögon och föra vidare
kunskap och erfarenheter jag funnit, med något jag själv älskar att göra?
Folk borde fokusera mer på att sprida kärlek än att finna kärlek, att älska sig själv och älska andra, att välja kärlek och acceptans istället för hat och ilska. Om alla sprider kärlek, finns inget hat till slut. Och om man menar att det alltid kommer uppstå konflikter mellan människor och det alltid kommer finnas krig, hur kan det uppstå en konflikt är direkt kopplat till hat eller avundsjuka, om folk lär sig att acceptera och älska sina medmänniskor och sin egna situation.

Jag ska börja ta mer vara på mig själv och vad jag själv vill.
Finna lugn och ro i själen, lära mig älska och acceptera.
Jag vet vad jag vill göra med mitt liv och kommer köra på i fullt ös.
Livet erbjuder ständigt olika vägar, det gäller att göra rätt val och välja mellan rätt eller fel. Ibland stanna upp och se efter vad man själv vill, innerst inne, sprida kärlek och leva lyckligt.
Så nu dumpar jag min mobil, internet, ytliga kontakter, samhället, skolan, hat och alla skit som finns, för att istället välja, frihet, flyt i livet, korta men meningsfulla möten med människor, kärlek och tid för att finna mig själv. Jag vill resa runt i världen, uppleva platser, människor och smaker jag aldrig sett, få kunskap och lärdomar jag inte visste fanns, helt utan mobil eller något som håller mig fast till ett ställe. Helt utan fotfäste, utan kontakter att försöka behålla, saker att passa, tider att hinna. Helt enkelt leva med flyt, hamna där jag hamnar, utan några som helst planer, Och när tiden är inne vill jag flytta till ett själförsörjande hus, leva mitt liv som jag vill leva det, måla och sprida kärlek, leva spännande och kärleksfullt och välja att umgås med människor som vill sprida kärlek ur sitt speciella, egna sätt.
Så nu tänker jag dra mig sakta men säkert från samhällets normer och krav.
Peace.