Jag är så hemskt dålig på sådant här.

Sådant här när det kommer till andra människors känslor.
Ibland känns det som att jag inte kan läsa signaler alls.
Skulle flytta in hos en man utanför London.
Han får någon dum förälskelse i mig.
Jag är dålig och ger ut helt fel vibbar.
På något vis tror jag att jag gör det med flit för att inte göra honom ledsen.
Notera att jag vet att han inte är fullt mentalt stabil.
Men jag vet ju samtidigt att jag gör honom mer ledsen när jag gör så?
Summan av kardemumman blev nu att jag inte vågar flytta in hos honom och hoppas för hela mitt liv att han inte klandrar sig själv.
Har ni någonsin upplevt det där när man säger något som man menar och måste säga, men samtidigt ångrar sig efter någon minut för att det påverkat någon annan negativt?
Det kanske bara är jag som lever i illusionen att kunna gå genom livet utan att någonsin såra eller skada.

Igår var en fin dag för övrigt.
Med superfina vänner och fin musik av en fin musiker.
Och så så fick jag reda på att den här låtens existens p.g.a. skolan jag ska gå på osv och den är ju bra, såattja.