ugh

Idag är bara ugh, och jag vet inte.
Är egentligen jätteglad.
Lägenheten vi kikade på är jättefin och jag ska ringa för att få skriva kontrakt så fort påskhelgen är över.
Flyttar i Augusti i sådana fall, vilket är perfekt för att hinna förbereda saker.



Idag var jag på något slags "påskfika" hos min farmor.
Älskar min farmor.
Avskyr att klämmas in i ett rum med de övriga släktingarna.
Är det bara jag som upplever hur alla plötsligt börjar gapa en massa i dessa situationer?
Många människor kring ett stort bord. Alla vill få sitt sagt, och också höras av alla. Taktiken blir att prata så högt som möjligt.
Klarar inte av det.
Höjda röster får mig att känna mig liten, meningslös, arg och något av en avsky på samma gång.
Jag sitter tyst och lyssnar i två timmar, när vi äntligen ska åka hem börjar några prata med mig.
Då är jag för utmattad för att svara på ett artigt eller ordentligt vis.

Hade planerat att stanna hos mina föräldrar i en hel vecka, men nu vill jag bara hem så fort jag kan.



Edit: En random repostad bild på Daniel kom upp på min tumblr-dash igår.
Hihuhe. Han var runt 20 tror jag. Gulleplutt.