Vet ni?

Om en månad och två dagar är jag 18 år.
Jag vet att det egentligen kanske inte är så stor skillnad på saker.
Men det känns ändå overkligt och lite stort på något vis.

Jag kommer förmodligen inte ta körkort speciellt snabbt.
Jag kommer förmodligen inte orka ha någon häftig fest för att fira.
Och jag kommer förmodligen inte flytta eller resa iväg för att jag skulle kunna.

Det enda jag egentligen verkligen ser fram emot är att få göra nästan vad jag vill med min kropp.
Jag antar att det är något som mina föräldrar har varit särskilt strikta med, samtidigt som jag drömt om det sedan jag var 13 ungefär.

(Och jag har så många planer i mitt huvud.
Jag kommer aldrig få pengar och tid till allt.
Eheee.)



Min helg var ungefär den finaste någonsin.
Myserier och impulsbakande under kvällarna med Joachim.
Träffade Matilda en sista gång innan hon flyttar också.

Det känns så konstigt att gå tillbaka till skola och pluggande.
Allt annat är ju så mycket bättre.