When the sun comes up

I'll let out last breath
And I'll slumber softly
Into the death

Idag har jag och min pappa kommit överens om en sak.
Nästa år vid den här tiden ska vi båda springa halvmaran i Göteborg.
Dryga två mil är det.
När pappa sprang sitt sista maraton (vilket var när han var runt 30 år) så sprang han första varvet på 1.45.
Jag bestämde att mitt mål ska bli att ta mig runt på under 2 timar.
Känns fint att ha ett litet konkret mål sådär mitt bland allt flummigt ovetande.

Jag har väldigt svårt att koncentrera mig.
Mina tankar flyger iväg konstant.
Jag hittar dem nästan alltid liggandes i en hammock i Tyskland.
Jag är rädd att det kommer driva mig till en ny drömtid.
En sådan som jag hade en tid under högstadiet och jag sov bort större delen av mina dagar.
Drömmarna var ju så mycket finare.

På tisdag åker jag till Stockholm. Något trevligt.
Dessutom är det nu bara två veckor tills jag och Matilda far till London.
Åh. <3