En liten vägg.

-Mindre textvägg-
Ja, okej, jag kom egentligen hem igår. Men jag hade verkligen inte ork till något då.
Så Uppsala var fint som vanligt.
Kunde inte göra annat än att njuta när jag var i parken på valborg. Det var en sådan fantastisk festivalkänsla över hela grejen.
Jag sov i solen och allt var bra. Satt i något som jag tror var runt två timmar och pratade med prinsen.
Samma prins som jag träffade 25 december.
Jag är alltid lika rädd för hur mycket jag egentligen har gjort bort mig när jag är med honom.
Rätt som det var hade allt mitt vin försvunnit dessutom.
Vi skiljdes åt och jag spenderade tid med säterfolket som inte var pepp på någonting alls vad det verkade som.
Mötte Tuss och glada Simon mot kvällen och var nära på att följa med dem till Stockholm.
Simon har en övertygelseförmåga som heter duga. Speciellt när jag var lite trött på sitt andra sällskap.

Kvällen slutade med att säterfolket hämtade mig på stationen i Uppsala och vi sov i en bil från halv tolv till halv fyra i väntan på att ägaren till lägenheten som vi sov i skulle komma och låsa upp.
(Varför de inte vill gå med på att bara försvinna till en fest vet jag inte alls.)

Trotts en eftermiddag och kväll som för det mesta involverade bitterhet från folket runtom så gillar jag helgen. Kanske inte tack vare de personerna dock.
Jag har insett lite hur dåligt jag mår av att ha för mycket negativt omkring mig.

Det första jag gjorde när jag kom tillbaka till Dalarna var att fira min morfars födelsedag.
En barnslig flicka kan ju inte vara annat än glad efter att ha ätit lite tårta och druckit kaffe med två sockerbitar i.