När ensamheten kryper på

Så, nu sitter jag alltså ensam igen efter en jävligt awesome helg med filmkväll med Vincent och Angelika.
Sen lussebull och pepparkaksbak med Sofie.
Jag älskar er små vänner.

Men som sagt, nu sitter jag ensam. Deprimerande musik brölar ur högtalarna och saknaden efter Daniel växer sig större och större. Större än någonsin för att vara ärlig.
Med det sagt går jag ut och tar mig en cigarett, denna ensamma mörka kväll.


Tidigare idag fick min mor ett jack i huvudet och en lätt hjärnskakning.
Varför?
Jo, för att hon är så kort så man inte ser henne, då råkade Adam slänga igen bagageluckan rätt i skallen på henne så blodet rann och jag fick leka sjuksköterska.
Ingen överdrivet lätt match, men det gick till slut.

Röka var det ja.