All makt åt Tengil!!!

Det här inlägget tillängnas till mina så kallade "kompisar" Annelie och Kristin.
du läser om du vill.

Ibland. eller ganska ofta blir jag förvånad på hur folk bara kan sluta höra av sig. bara skita i en. bara för att dom har skaffat pojkvänner. vad är det som är fel i deras huvud?
pojkar kommer och går för faan. en vän du haft i typ 9-12 år. är inte det an vän att stanna vid, att inte förlora? men jag är trött på att vara den snälla som bryr sig för mycket!
och när ni behöver mig, ska jag då finnas där? eller ska jag bara skita i er?

blir fan bara mer och mer rädd för tjejer. för falska.
en dag: JAG ÄLSKAR DIG. KOMMER ALDRIG SLÄPPA DIG!
en annan dag: "NU HAR JAG POJKVÄN. NU BEHÖVER JAG INTE DIG. JAG SKA BLIR VUXEN OCH SPELA ALFAPET OCH INREDA MITT HUS MED BLOMMOR"
en tredje dag: "MIN POJKVÄN DUMPADE MIG. VI SPELADE FÖR MYCKET ALFAPET OCH JAG HADE FÖR MYCKET BLOMMOR. FÅR JAG GRINA I DITT KNÄ? ÄVEN FAST JAG TOTALT IGNORERAT DIG I CA 2 MÅNADER NU"

Säger bara FUCK YOU!

kanske dags att höra av sig innan killen dumpar dig? då kanske du kan få ligga och snora ner mitt knä när du är dumpad?