Niclas.........idiot....</////3

jag har haft sen 9 års åldern en killkompis som jag verkligen har älskat väldigt mycket och sätt upp till och sett som en bror, men för två halvt år sen så började han bete sig väldigt konstigt, kallade mig för glasögad horunge, mongo, äckel, och sa alltid åt mig att jag aldrig kommer få pojkvänner eller ingen kommer kunna älska mig, varje gång vart ja sårat & varje gång vart de bråk mellan oss, som ändå slutade att jag sa upp kontakten och ändå efter två dagar sa förlåt till han, för jag försökte honom och förstå hur mycket han sårade mig men han fattade inte det.. ändå så höll jag kvar honom som vän.. vilket alla försökte få mig och sluta med. jag har alltid stöttat grabben.. t o m när han åkte på amälan av två brudar för våldtäkt så fick jag åka på förhör och i det förhöret var jag mer på hans sida för jag var en bra vän, men det slutade med att de vart bara kaos av allting, tjejerna vart fega och tog bort amälan.. jag har alltid vara en bra vän till han, stöttat han, tagit imot skit istället för honom.. jag har alltid visat att jag är stolt för han var min vän.. men han tog liksom inte imot min vänskap.. han i stället utnjyttade mig, på pengar & cigg & jag fick ragga upp tjejer åt honom osv.. vilket var väldigt fel som jag ser nu i efterhand.. för jag visste ju hur han var mot tjejer.. han knullade dem och sen drog han ändå.. men men jag ville väl se en bättre sida.. jag kommer alltid älska den grabben.. men som vän. men nu för några dagar sen så hände det att vi bråkade som fan på sms.. (eftersom han är så feg och inte vågade ta det face to face).. jag skrattade dock åt hans fula sätt och bete sig.. men vafan hände en timme senare? jo jag började ta åt mig av allt han sa till mig och började gråta floder.. och alla mina vänner tyckte jag skulle lugna ner mig och sa att vi kommer ändå bli vänner igen..
men inte denna gång.. han gick för långt denna gång så nu sparck den sista chansen för honom..
jag önskar dock att jag kunde få honom och förstå.. men killar är sanslösa och fatta sig på problem verkar det som..
jag kommer klara ett liv utan honom, det kommer jag! men tungt kommer det bli. för jag kommer se honom varje dag, han hänger i samma krets som jag, går i samma klass. det kommer vara tungt.. men vad mer kan jag göra? han gick för långt..
pallar inte med och höra att jag är ett fult emo och har ärr på armarna och kommer aldrig få en kille..
jag är ledsen på honom.. han vet allting om mitt förflutna och allt jag var vart med om.. ändå så säger han sånt där.. då såklart tar man ju åt sig..

idioter finns det överallt.
vill så gärna ha en killkompis som bryr sig om mig och inte mina pengar.. eller cigg.. eller mina tjejkompisar..