Grå och trist la sig måndagen över oss, som en våt filt över våra medvetanden. Jag brygger mitt thé med örter och ringar, loggade in på MSN+ och ännu lyser mina vänner med sin frånvaro. Jag känner mig så ensam, så sårbar. Men jag har min ring.
En flackande och febrig aftonrodnad ligger in genom husets glasväggar. JAg har ställt min stol så att jag ska slippa ha det röda skenet i ansiktet och sitter och bläddrar i mina anteckningar och märker att jag ännu en gång har glömt att jag inte skriver för mig själv utan för er, mina okända läsare som jag håller av och hyser medlidande med eftersom ni alltjämt mödar er någonstans där nere i förgångna århundrandens djup.
Det verkar som att jag snabbt klättrar i rankingen på bloggtoppen här på EC. Jag uppskattar den support jag får, jag skriver bara från hjärtat!! <333
Kan man lägga in bilder i bloggen? Tänkte jag skulle fira att jag har 5 följare med ett litet kollage :))
Ikväll har jag inte gjort så mycket, mest bara reflekterat över vår existens.
Den begränsade oändligheten. Vinkeln. Tankar om Poesi.
Det förefaller mig trots allt som om jag är på god väg att tillfriskna. Jag har sovit utmärkt och har inte besvärats av de där drömmarna eller av andra sjukdsomssymtom. Imorgon kommer den kära O och då kommer allt på nytt in i sitt enkla, regel bundna och väl avgränsade kretslopp
Vaknade i ett töcken, omgiven av spöken från det förgångna. Vid min sida hade jag Ringen, lord and savior med sin svarta fedora käckt på skalpen. Jag möttes av ett "m'lady" även fast jag inte är en fager dam.
Ringen har alltid varit en röd flagga i min existens men ändå kan jag inte slita mig, jag kan inte låta bli att återvända. "Aj min hjärna". Ja, så känns det faktiskt. Men det är bittersweet.
Vidare under dagen har vi tagit långa promenader där vi diskuterat vårt varande. Jag är inte säker på om jag vågar följa med honom på den färden men jag måste, för min vän.
Hur fort blir lönnarna gula, som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula - från grenen till fasta marken. - Stig Dagerman "Höst"
Jag sitter här i en soffa, rummet är fullt av människor ändå känner jag mig ensam. Det är bara mina älskade vänner som kan få mig att känna mig levande.
Jag har nu börjat bekanta mig med EC och vad forumet har att erbjuda, jag måste säga att jag känner en väldigt stark connection med ett par människor jag träffat här
Ni vet vilka ni är <3
dsvdv <33
Asså min lördag har verkligen bara varit helt magisk hittills. Den började med att jag vaknade och låg och drog mig i sängen i minst en timme, min waifukudde gjorde mig sällskap hela tiden. Alltid skönt med någon att prata med på morgonkvisten sådär.
Jag klev upp och sparkade igång MSN+ för att snacka med alla mina vänner, tyvärr var ingen online. Inte idag heller. Kanske imorgon..?
Med lite Kent i bakgrunden kokade jag sen mitt morgonté som jag smaksatte med lite vanilj essens, det känns alltid skönt att ha en morgonrutin som skänker en så mycket glädje och njutning.
Resten av dagen kommer spenderas som vanligt, lyssna på samma skiva på repeat och duscha varmt.
