Riktigt namn:
Emilia Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Poesi
Bor:
Med mamma
Politik:
Feminist
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Metal
Klädstil:
Goth
Medlem sedan:
2011-08-09
Någon liknande hände mig, jag hade en kompis, sen när han itne var där satt jag och deppa i ett hörn. Det lärarna sa till mig var att jag skulle gå ut, varje gång jag satt där. (man fick inte vara inomhus på rasterna)
Hon som upptäckt att du mår dåligt, pratar hon med dig eller? :)
Isåfall kan du ju prata med henne och visa att du uppskattar att hon "ser" dig :)
Mja precis tänk på din vän istället. Vad tycker hon om att du skär dig? Hon tycker nog inte alls om det liksom och du kan säkert prata med henne om det? :)
Jo man ska inte skada sig själv. Du vinner inget på det och du vill vara en vinnare visst? :D eftersom du inte gillar att förlora.
Jag är absolut inte självmordsbenägen längre, för det känns bra onödigt att vara död när man kan leva :p
Sen så är det fegt att göra självmord även fast livet är skit och jag vet när livet är skit. Nu har jag aldrig haft någon erfarenhet av att någon av mina föräldrar flyttar ifrån mig så jag kan egentligen inte ge dig något jätte tips :/
Jag kan hålla med dig att smärta är trevligt när man mår dåligt för man fokuserar på smärtan (i mitt fall) knogarna iställer för det andra. Men det är också rätt fegt och fungerar inte i längden.
Jag känner att man ska kämpa och det är så många som mår dåligt idag, det är helt sjukt hur många det är. Just nu känner jag att det är värt att kämpa iställer för att vara död, eller ja... skada sig själv :)
Det är värt att tänka på
Jo jag förstår att det är jobbigt att pilbågen... menar din pappa inte bor i Sverige. Jag vet ju inte varför han flyttade eller varför inte den finska kärringen kunde flytta hit då Sverige är ett trevligare land. haha.
Jag vet inte riktigt vad jag kan säga om detta, det är surt helt klart och jag finns att skriva till även fast du inte alls känner mig, men tro mig jag är en trevlig liten pojke, haha :D
Jag har försökt tagit självmord ett antal gånger och varit deprimerad sen jag gick i fyran till gymnasiet. Sen efter två år började jag må dåligt igen, liksom nu, jag mår inte bra och vet egentligen inte varför. Det ända som gör mig glad är min flickvän och det är nu jag kommer till min poäng (...äntligen!).
När allt tycks vara svårt så blickar jag frammåt mot något positivt, just nu har jag inget annat än min flickvän för allt annat känns så jävla meningslöst.
Hur svårt det än verkar vara så ska man alltid blicka mot det som man tycker är positivt, det kanske är din mamma eller en vän, eller din poesi. Det är viktigt att hitta något för då rullar livet så mycket lättare :)
Mjo jag har inga av de dikterna kvar när jag började skriva, allt för mörka tider så jag brände upp dem. Det var i 8an-9an ^^ nu har jag gått ut gymnasiet... hur många år blir det... mjaa typ 4-5 år sedan. :) Men som sagt, jag är rätt så passiv nu mera :p
