paradoxidals blogg

Och eftersom jag aldrig ljuger, så får jag bjuda på det också.
Nu när jag är så snäll och gör det, kan ju ni ta och bjuda på några frågor. Svarar på allt ;))))

Punkterar huden och fäller ett par glädjetårar - för min ångest är äntligen fri. Jag släppte den fri.

Men inte fan mår jag bättre för det.

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Snälla, ta mig här ifrån.

Pissigt trött på människor överlag, och jag hatar att så fort jag börjar ty mig till något så bajsar dom mig i ansiktet typ. Är lite bitter. Och blir bara ännu bittrare vid tanken på att jag snart börjar skolan igen. Har kvar massa rester från ettan som jag måste göra klart, samtidigt som jag måste hänga med i de nya uppgifterna vi får.

Är otroligt trött och ledsen på att vara trött och ledsen. Varje hjärtslag känns numera som ett hånande slag mot min bröstkorg, vars eko hänger sig kvar i mitt huvud som en tickande bomb. Jag orkar inte falla tillbaka igen. Helvetets jävla pissfanhora.

Spenderade natten hemma hos Denise igår. Kanske var lika bra med tanke på omständigheterna. Blir en till natt där, för imorgon ska vi äta på jensen's. Hallelujah. Glad att jag har dig vännen. Mest Jensen's, men dig också Denise.

Läppar med avskavt purpurrött läppstift som febrilt letar efter något som bedövar dem. Händer med avbitna nagelband trevar efter en sysselsättning där hon brukade komma in i bilden. Läppjar på ett vinglas som sedan blir till flera vinglas snabbare än vad kroppen klarar av. Vinglar berusat i ett sittande läge. Blackouts som fuckar hela vardagen, jag önskar att jag kunde sätta livet på fast forward. Letar febrilt efter den jävla mobilen, även fast jag vet om att skärmen kommer vara lika tom som vanligt. Människor lyser med sin frånvaro, så åt helvete med er. Ger allt långfinget, även fast jag vill att någon bara ska ta min hand och dra mig så nära det bara går.

När man har rivit ner sitt liv för många gånger, slutar man att bygga upp fasaderna igen. Och utan att ha tänkt igenom något så slänger man sig ut igen, med insidan på utsidan och väntar tills någon skjuter en.

Tryggt och stelt och det ger mig ingen lycka mer, för hela staden äcklar mig men jag är dum och stannar.
Den är en tjej jag tatt tillbaka fast hon knullat andra.
Men kyss mig på munnen, vi glömmer det bara för kvällen.
Ta mina händer, bara håll i dom vad som än händer.

Och alla dansar och dom ler när dom sjunger om ångest, och DJn spelar samma låtar för hundrade gången.
Finns inget här att hämta, bara misär och längtan, så håll mig hårt för ikväll är jag så jävla ensam.
Försöker kväva känslan men jag längtar hem.

http://www.nattstad.se/elinwiden?id=9452230

Känner mig så jävla äcklig. Varje dag. Allt med mig känns så jävla tråkigt och jag känner mig så jävla tjock. Det är nog det värsta. Fettet. Konstant ångest så fort jag stöter på en spegelyta. Fettfettfett. Har ingen matlust över huvud taget, och idag har jag ätit två ägg till frukost. Det var allt fram tills nu. Klara fick i mig tre skivor vitt bröd. VITT. TRE. Mår så vidrigt illa och min mage gör uppror. Måste börja äta regelbundet, och släppa fixeringen vid mat. Åh vilket jävla i-landsproblem. Jag är rätt tragisk och full :)

Står vid min olåsta dörr, i rakblad av billjus från gatan.
Ditt ansikte blekt, nästan grymt.
Det ekar i trapphuset, droppar från fingrarna.

Säg nånting, säg nånting nu.
Du vet att jag får panik av dina tårar.
Gör nånting, gör nånting nu.
Förstör nånting, slå mig, förstör nåt.
Jag överlever.

Du slår min verklighet i bitar och jag ser bara allt jag inte hann.
Jag blöder för dig nu.
Det går över, det går över, det går aldrig över.
Vi behöver nånting nu som bedövar, nåt som gör att det går över.

Atarax är min vän för kvällen och gör att jag tappar bort både hjärta och hjärna i en dimma som bedövar.
Nu orkar jag inte längre kämpa emot det som alltid kommer ikapp. Att försöka rymma från allt detta skulle vara skrattretande.