Riktigt namn:
Idun Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Kreativitet
Bor:
I skogen
Politik:
Feminist
Dricker:
Te
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Hippie
Medlem sedan:
2014-08-22
Jag tycker det verkar så ologiskt bara, man kan ju ALDRIG göra tillräckligt när det är evig skuld på ens axlar.
Jag har alltid levt efter att man aldrig ska dömma någon för något de inte själva kan hjälpa. Om någon skämtar om att någon är handikappad så blir jag förbannad för personen som är handikappad inte kan hjälpa det. Samma gäller fattiga, homosexuella, transsexuella, färgade.
Allt ingår i detta enligt min världsbild så jag dömmer enbart folk efter deras aktiva val som de gör i livet.
Men det känns som att man får skuld satt på sina axlar, två av mina närmaste vänner är transsexuella.
Så jag passivt förtrycker dem ständigt med min existens? Det får mig att känna mig som en fruktansvärd människa men jag kan samtidigt inte göra något för att stoppa det förtrycket så länge jag har den fysiska kropp jag har verkar det som?
Jag personligen tycker inte direkt att jag borde delas in i gruppen som förtrycker bara för att jag har en viss hudfärg. Jag har inte ens såna åsikter, jag avskyr de åsikterna. Men på något sätt är jag ändå en del av det enligt vissa?
För mig är du just nu som kristdemokraterna, jag bryr mig inte riktigt om din åsikt.
Jag säger det jag vill och om någon tar illa upp: synd om den. Det är ETT ord. Get over it.
