Tjej, 27 år. Bor i Gävle, Gävleborgs län. Är offline
Alltså, jag känner att jag vill skriva. Men jag vill inte skriva något som är helt totalt ointressant. Mitt liv är ju ganska händelselöst. Så jag kan ju inte skriva om något.
För ingen bryr sig väl direkt vad jag gör under dagarna skulle jag gissa på.
Måste köpa hårfärg. För det ser ut som att mitt hår är kopparbrun.
Det är inte fint.
Men imorgon kommer jag ha det bäst med mysiga personer.
Världens värdelösaste inlägg, hejdå.
Kul. Trodde mitt liv hade blivit bättre. Men jag antar att jag bara inbillade mig för jag ville må bra.
Som om det ens kommer hända. Då kommer jag bli jävligt förvånad.
Förlåt för att jag inte är så jävla bra.
Förlåt för att jag vågar vara mig själv.
Blir väl en sån där sömnlös natt med äcklig ångest.
Välkommen tillbaka min kära depression. :)
(Kommer antagligen och ta bort det här inlägget imorrn eller nåt, då jag bara behövde skriva ut det.)
Alltså, när folk pokar mig på facebook.
Då äre liksom kört. För jag ger aldrig upp. Och har massa som jag har pokat över 100 gånger.
Det är så kul och se, haha.
Men när en ny gör det då äre liksom kört.
Värdelöst inlägg, men ni vet. Yolo. Eller nåt.
Usch.
Jag förstår mig inte på bilder. På människor. Där dom är jättebleka.
Alltså, man ser inte ens deras näsor eller munnar.
Är det FINT?
Lär mig förstå mig på tonåringar i dagens samhälle, pls.
Som sagt så sparar jag pengar till en massa grejer i sommar. Och jag är för lat för att leta sommarjobb och kommer inte få något extra av mina föräldrar.
Så jag cyklar till skolan. Och det är typ 4,2 km.
Och det var ju typ vår förra veckan men när jag väl ska börja cykla så blir det vinter igen.
Så idag när jag cyklade så typ regnade det ute också var det en massa slask. Så jag höll på och ramla av cykeln många gånger.
Och nu sitter jag här med te och mina ben gör jävligt ont.
Tyck synd om mig pls. <3
Asså haha, jag orkar fan inte med min pappa.
Först så blev han fett sur att jag inte var försiktigare på mornarna.
Sen nu idag när jag smög omkring så var han vaken och blev fett arg över att jag smög. Som om jag försökte gömma något. Alltså. Vafan ska jag göra då?
Och det roliga är ju att jag kan ju inte direkt säga något utan det är ju bara att stå där och ta emot skiten. Annars vet jag inte vad han kan göra. Tror inte jag vill tänka på det heller.
Jag och min mamma bråkade igår som fan.
Vi har aldrig bråkat så mycket som vi gjorde då. Och vi brukar inte göra det för den delen heller.
Och hon är fortfarande arg på mig. Hon ser knappt på mig och pratar inte med mig.
Jag undrar hur länge det här kommer hålla på.
Och sen så äre massa tjafs här hemma typ hela tiden. Så himla jobbigt.
Jag slutade runt 11 idag.
Det var skönt.
Och nu har jag suttit och ätit nudlar och kollar på Grey's Anatomy. Den serien är så bra. Och jag gråter typ alltid till den serien. För den är så sorglig. Så då låter jag mina känslor få komma fram lite och sen så sitter jag där och gråter till de fina avsnitten. Haha.
Asså jag funderar fan på och börja skriva typ en blogg här.
Alltså, så man får skriva av sig. Och att man kan uttrycka sina känslor och tankar, Känner att jag aldrig gör det. Och att det säkert skulle göra så jag mår mycket bättre.
Och det bästa av allt är ju att det är inte ens någon som läser något. Så då passar ju allt fin fint.
Det blir bra.
Jag ska börja skriva ner mina tankar, känslor och funderingar.
Fan vad trevligt