Riktigt namn:
Dolder Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Med mamma
Politik:
Politik?
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Rock
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2013-01-12
ah som rubriken säger så vaknade jag typ nyss.
Trött som fan så jag kommer säkert somna om igen och vakna om typ tre timmar.
Ska iväg på helgkollo idag vid fyra dogvjsädsh
Vill inte ;(
men jag måste för min mamma och soc typ tvingar mig.
Aja skulle egentligen ha åkt in till stan för att träffa cedric men jag vet inte riktigt om jag hinner det med tanke på att klockan nu är halv tre och jag ska va i älvsjö klockan fyra, måste ju packa massa kläder och annat skit oxå.
Igår så var jagh på bio med Sofie, det va kul.
såg OZ the biggest and the greatest det var lite som en blandning mellan Alice i underlandet, Snövit och Harry Potter.
den handlar typ om en trollkarl som ska rädda ett land som heter OZ ( trollkarlen heter oxå det )
från en elak häxa som bara förstör, men han blir lurad av den riktiga onda häxan som säger att den riktiga goda häxan är den onda.
sen så springer dom typ runt och förbereder ett krig typ.
Och den där trollkarlen hade en tjäänare som va en apa med vingar OMG vad den var sööt!
haha både jag och sofie tyckte den va skit gullig
" alt="" class="right_img block_img">
hahah skit ful när jag är nyvaken och massa smink i ansiktet
Var i stan idag och träffade min älskade vän Caroline Charlez ehehehe Cedric<3
vi typ stod och dansade skrattade och var allmänt random, har inte träffat henne på bajslänge , så det var kul. Var dock bara med varandra i typ en halvtimme men men.
Sen när hon skulle dra så följde jag med henne till spärarna när vi åker ner för rulltrappan så åker der upp en kille som hade jätte många peircingar i läppen och Cedric trodde det var Seike från seremedy och typ skriker '' det där va ju typ seike det var ju seike' fast nää det va nån annan som heter billy
HAHA ÅH JUSTE måste berätta en rolig sak som hände typ förra veckan XD
-var i stan med sofie, och vi skulle till waynes coffe för sofie va skyldig dom pengar,
när vi vi kommer in så går vi t han som jabbar där som satt vid borden.
när vi kom fram till han så vänder jag mig om och kollar runt och så ser jag Att SEIKE ( riktiga Seike )
OCh jag springer ut och får typ panik.
Och jag ville ju ha autograf och som den tönten jag är så vågar jag ju inte gå fram själv och fråga
så jag fick be den andra killen som jobbar där att fråga SEIKE om jag kunde få hans autograf.
Jag, Sofie och hans som jobbar där ( vettefan vad han heter ) gick in och då hade hans kompis hämtat SEIKE och Jag fattar inte förens den där tjejen pekar på mig,
får typ ännu mer panik och försöker gömma mig.
Fick hans autograf på min väska och fick ta bild.
Pratade med Cedric om det här hon sa att en av hennes kompisar var med då när jag träffade han och hon skrev om det i sin EC blogg. läste det nyss HAHAH Asså gud nog visste jag väl att ajg var pinsam men fan inte så där jävla pinsam XD
det här e första gången som jag skriver om dig för tårarna baranrinner ner så fort jag tänker på dig inte ens tio miljoner rosor är värda mer än vad du var nu har jag förstått vad orättvisa innebär hoppas det är lika underbart på det stället där du hamnat du skulle se jonna nu hon har blivit så stor och jag ser att hon saknar dig inombord
Jag längtar till nästa gång. Nästa gång jag får stå på skakande ben, med ena handen på hjärtat för att kontrollera
att det fortfarande är kvar där innanför bröstkorgen, och med en kamera i andra handen, som jag håller i så hårt
att jag blir orolig för att den ska gå sönder innan de kommit. Det där ögonblicket när jag hör deras röster någonstans
inte alltför långt borta och jag automatiskt börjar le. När mina ögon registrerar deras vackra ansikten och de ställer
sig framför mig, lägger armar om mig och trycker till så hårt att jag inte kan andas. Jag längtar till nästa gång jag får
vara lycklig, och samma kväll sitta i min egen säng och gråta ut av glädjen jag fått uppleva under dagens gång.
One day long ago, three brothers decided to go out
travelling the world together. At twilight they came to a treacherous river that had taken the lives of many people who had attempted to cross to the other side.
The Peverells, being expert wizards, casually whipped out their wands and created a bridge out of thin air to cross over. No sooner had they set foot on the bridge when they saw a dark, hooded figure blocking their path in the middle of the bridge. This figure was none other than Death himself, and he was outraged that he'd been cheated out of three new victims, since most people usually drowned in the river. However, Death was cunning and pretended to congratulate the three brothers for being able to "evade" him, offering each of them a prize for their skill. Antioch, the eldest and most boastful of the Peverell brothers, desired power over others, and so he asked Death for a wand
that must always win in a duel for its master, a wand worthy of a man who had conquered Death. So Death crossed to an Elder tree near the river bank, snapped
off a twig from one of its branches, fashioned a wand fifteen inches in length with the core of a Thestral hair, and gave it to Antioch, promising him that the newly-created Elder Wand would be the most powerful wand in creation. Cadmus, the middle brother, was an arrogant man and wanted to humiliate Death even
further, so he asked Death for the power to bring people back from the dead. So Death walked to the river bank, picked up a black stone from the riverbed, and gave it to Cadmus, promising him that when turned over thrice in one's hand, the Resurrection Stone would have the power to bring back the dead as he had requested. Ignotus, the youngest and wisest of the three brothers, was a humble man and did not trust Death at all. Rather than ask for something to further his own desires, he asked for something that would enable him to leave Death and not be followed. Death, knowing he may have been outsmarted by Ignotus but not wishing to betray his true intentions in giving the brothers their "gifts," took off his own Cloak of Invisibility that he used to sneak up on people with and gave it to Ignotus with very bad grace. This was no ordinary Invisibility Cloak, as it provided everlasting protection to its wearer and did not fade with age as most Invisibility Cloaks often do. With this, Death stepped aside and allowed the three brothers to continue on their travels as they admired Death's gifts and talked of their adventure. Eventually, the three brothers separated, each heading toward his home. Antioch reached a village and sought out a wizard with whom he had a quarrel, engaging him in a duel that left the rival wizard dead on the floor. Antioch then proceeded to a nearby inn, where he celebrated his victory and drank heavily in the process. He then drunkenly boasted of his unbeatable wand he had snatched from Death himself, claiming it made him invincible. Later that night, a greedy wizard who had overheard Antioch's ravings crept up to Antioch's room. Finding Antioch unconscious and wine-sodden, the wizard took the Elder Wand from Antioch's belongings and, for good measure,
slit Antioch's throat, winning mastership of the Elder Wand for himself. So Death took back his first victim. Meanwhile, Cadmus returned to his own home and
took out the Resurrection Stone. As Death had instructed him, he turned the black stone over thrice in his hands, and, to his joy and astonishment, the
image of the girl he had hoped at one point to marry before her untimely death appeared before him. However, she was cold and distant, as though being seen through a veil, and she suffered due to the fact that she no longer belonged in the world of the living and desired to go back to the world of the dead. Upset
that the Resurrection Stone could not make it as though she had never died, Cadmus was driven mad with longing, and he took his own life so as to truly join his love in death. So Death took back his second victim. Though Death searched for many long years, he was unable to find Ignotus, who successfully hid from Death for a good many years using the Cloak of Invisibility. Finally, when he was a ripe old age and had lived a long and happy life, Ignotus decided to take off the Cloak of Invisibility and gave it to his son. Ignotus then greeted Death as an old friend, and together they departed this world as equals.
- How are you Feeling Georgie? - Fred
- Saint like - George
- Come again ? - Fred
- Saint like. I'm Hooley. I'm Hooley Fred, Get it - George
- The whole world are reluted of ear humor and you go for i'm Hooley, thats pathetic - Fred
- I can Still Looking better than you - George
- Gråt inte Ginny, vi skickar dig massor med ugglor! - Fred
- Vi skickar dig en Hogwarts-toalett! - George
- Fred du är näst - Molly
- han är inte Fred det är jag - George
- jösses Damen, och du kallar dig vår mamma - Fred
- jag är ledssen George - Molly
- jag skoja bara Jag är Fred - Fred
- Fred du är med Remus - Alastor Moody
- Jag är inte Fred jag är George! Kan du inte ens skilja på oss när vi är Harry? - Fred
- George då - Alastor Moody
- Jag skojade bara jag Fred! - Fred
- Nu räcker det! Den andra Fred eller George eller vem du nu är du ska vara med Arthur - Alastor Moody
- How much For this ? - Ron
- Five Galleons. - Fred and George
- How much for me ? - Ron
- Five Galleons - Fred and George
- But I'm your brother! - Ron
- Ten Galleons! - Fred and George
- Åh Ron prefekt som alla andra i familjen ~ Molly
- Vad är vi då närmsta grannar?! ~ Fred och George
- åh är du Prefikt Percy, det borde du ha sagt till oss! - Fred
- vänta lite, jag tror jag kommer ihåg att han sa nåt om det, en gång - George
- eller två - Fred
- En minut- George
- hela sommaren - Fred
- Och ni båda, uppför er nu ordentligt den här terminen. om ajg får en uggla som talar om för mig att ni har sprängt en toalett i luften eller - Molly
- vi har Aldrig sprängt nån toalett - Fred
- Fin idé i alla fall Tack mamma ! - george
Jag kan inte bestämma mig för om det är jag som är dum i huvudet eller om det är alla andra är det. Men jag hatar meningen "ingen är perfekt". (Jag syftar inte på någon speciell här alls, eftersom jag av någon anledning sett denna mening överallt den senaste veckan och det stör mig något enormt. Och när ni skriver den meningen till mig, i sms eller i kommentarer, så blir jag ärligt talat sårad. Det gör allting värre för mig, det får mig absolut inte att känna mig mer värdig eller någonting, ni förvärrar det bara. Men som sagt, det är flera som sagt det, och ärligt talat minns jag inte vilka, så det är ingenting personligt mot någon av er).
Och anledningen till det, är för att jag personligen tycker tvärtom; alla är perfekta. Och jag tar inte emot ursäkter som "men alla har sina brister", för ja, alla har svagheter och brister vid vissa områden, men det är just det som gör alla perfekta. Om jag mot alla odds skulle hitta en såkallat "perfekt" människa, så skulle jag bli äcklad.
Perfekt är operfekt.
Operfekt är perfekt.
Komplicerat kanske, men det är så jag ser på världen och jag har alltid gjort det.
Till exempel: Jag faller sällan för artister som sjunger sådär äckligt rent och träffar varenda ton rätt. Jag vill höra raspiga röster med några toner som hamnat helt fel, det ger mig gåshud, för det är så extremt vackert och ärligt. Och så känner jag med alla "privatpersoner" också. Det ni själva ser som en brist, det ser jag som ännu en anledning till att älska er.
Alla är perfekta.
Jag accepterar givetvis att alla har sin egen åsikt kring detta, och jag förstår vad ni menar, så ni behöver inte förklara det för mig för tusonde gången. Jag tycker bara inte att det stämmer, jag håller inte alls med, så jag är inte det minsta intresserad av att höra någon, ännu en gång, försöka förklara saker för mig som jag ändå redan förstår, jag håller bara inte med.
Så snälla. Ni som finns där för mig när jag inte mår sådär jättebra; sluta skriv meningen "ingen är perfekt" till mig. För jag blandar ihop era och mina åsikter då och tänker "okej, alla är perfekta på sitt sätt, men eftersom jag aldrig får höra det om mig själv, så är väl jag den enda som inte är det, jag är det enda som är fel och fult här i världen". Det tycker jag i och för sig, men ni förvärrar de tankarna. Jag säger inte att ni måste skriva "alla är perfekta på sitt sätt, även du osv osv osv", för nu kommer jag tro att ni säger så bara för att jag vill det och att ni inte menar det egentligen. Men skriv hellre ingenting alls, än just det.
jag har inte varit på särskilt bra humör den senaste veckan, om man säger så. Som vissa kanske märkt. Och ni som tagit er tid till att skriva med mig och bara varit allmänt jättefina, ni ska ha ett stort tack för att ni finns, ni är helt fantastiska vänner, jag tycker jättemycket om er. Ni vet vilka ni är.
En annan medicin har varit att skriva. Jag kan inte minnas senast jag lyckades skriva såhär mycket på så kort tid, och bara det gör att jag mått bättre - att lämna mitt eget liv för ett par timmar (oftast mer) om dagen och sätta sig in i någon annans situation. Jag älskar att lämna livet sådär tillfälligt, det är en av de bästa känslorna jag vet. Något som gör mig lite extra stolt över de här dagarna, det är att allt jag skrivit är på engelska. Det är en engelsk fanfiction, och jag har nog aldrig varit så nöjd med någonting jag skrivit som är jag med denna. Trots att jag bara hunnit skriva klart två kapitel. Men det är 6 A4-sidor, och det är mer än vad jag brukar orka skriva. Jag är stolt.
ush, hatar allt å alla, sådanna här nätter/dagar eller fuck det nu kallas kan ta sig själva.
kom hem från stan 00:05.
la mig i sängen och spelade minecraft, men min energidricka var slut så jag fick världens jävla spel när jag dog.
ush Dö på spel suger.
allt suger
vill ha cola,
Saknar Cedric, men hon e gay och är i usa.
Sitter och kollar på O.C helt ensam, så sjukt bra serie
A hej!
är trött vill sova. men nej det vill jag inte alls.
" alt="" class="right_img block_img">
" alt="" class="right_img block_img">
" alt="" class="right_img block_img">
" alt="" class="right_img block_img">
" alt="" class="right_img block_img">
" alt="" class="right_img block_img">