Loveorletgos blogg

YES JAG ÄR SÅ JÄVLA AWESOME!
MIN VILJA GÅR ALLTID IGENOM!
JAG FÅR OPERERAS MED MINA PIERCINGAR, SUCK ON THAT BITCH!

JAG ÄR SÅHÄÄÄÄÄÄR LÄTTAD OCH GLAD SOM FÄN!

Stress och annat onödigt skit.
Fast onödigt är det nog inte i detta fallet.
Onödigt är nog de kramper och onda jag har i magen hela jävla tiden.
Det liksom knyter sig i magen, inte för stunden, utan hela långa dagar.
Operation, skola, läxor, prov, drama, bråk, osynlighet, ignorerad,
drama bland vänner och annat skit.
Jag orkar inte med mer snart. Det (jag) brister om något mer läggs på mina axlar.
Jag kan inte bära allt detta själv.

Men vem fan kan man lita på nuförtiden?




Haha, ska jag säga... // Miss backstabber.

Åh fy. Svimmade nästan precis.
Fuck you, jävla anemi.
(http://sv.wikipedia.org/wiki/Anemi)
Började skaka som fan också. Hm, ovanligt...

Förövrigt så har jag kramp i magen som jag hade för inte alls länge sedan.
Men då visade det sig att det var urinvägsinfektion.
Det tror dock inte jag, varför skulle det då komma tillbaka på en så kort tid?
Hmmm.

Har ännu inte fått svar från läkaren
om jag får opereras med piercingarna eller inte.
Tänker inte ta ut dem, eftersom jag måste ta ut dem
minst en VECKA innan operationen,
och det tänker jag absolut inte.

Älskar min kropp just nu <3

Då är det bestämt.
Min svanskote-operation genomförs 12-12-12, lucky date huh?
Jag ska läggas in dagen innan. Och innan operationen ska jag på flertal undersökningar, samt ge blod (ingen aning varför). Jag är så jävla rädd, då jag aldrig varit ner-sövd, aldrig tagit en nål i armen, aldrig opererats förr, och aldrig sovit på sjukhus förr.... osv.

Hoppas dock på att få en rullstol, hehö, pallar nog inte gå efteråt.

Om någon ska besöka mig, ta inte med blommor pga. allergier.
HAHA lol.

Hejdå /jävligtnervösochräddtjej

I wanna sing, I wanna shout,
I wanna scream till the words dry out!






fuck denna. ^

DÖ.


Jag försöker om och om och om igen, men inget händer.
Skiter snart i de och gör som min granne.
Överdos.

Inlärd hjälplöshet är en term inom psykologin som betecknar ett tillstånd där individen har lärt sig att bete sig hjälplöst även när den återfått möjligheten att hjälpa sig själv till exempel genom att undvika något obehagligt den utsatts för.

Jag duger fan inte till något.

När inte ens mina bästa o närmsta vänner förstår mig, hur ska jag då kunna ha tillit för andra?
Hur ska jag kunna lita på folk, att när dem säger att dem kommer förstå mig, utan att de någonsin kommer att förstå mig?
Jag är helt mindfucked just nu, då jag inte kan veta vem som står vid min sida.
Detta går ut till ALLA mina "vänner". Varsågoda.

Cyberbully. Again.

Snart är det er tur era jävlar.
Ni ska fan dö. Ilska.
"Karma", det enda jag behöver skriva.


fyfan asså....

I walk a lonely road
The only one that I have ever known
Don't know where it goes
But it's home to me and I walk alone

Jag skulle träffa min bästa vän Emily som nu bor i danmark och är i sverige 2 gånger i månaden.
Vi skulle ses kl 16.30 och kolla på film.

Min (äckliga) pappa skulle hämta mig hos mamma klockan 16.00.
Det tar sammalagt 20 minuter att köra fram och tillbaka.
Han ringer lite över 4 och säger att han ska fika med sina kompisar.
Och därför kommer senare.

Jag vill inte ens dit.
Att fika med sina kompisar är ju viktigare än att hämta sin dotter så att hon kan träffa sin bästa vän som hon inte har träffat på flera veckor.
Du kan försvinna ur mitt liv, för du gör allt värre.
Jävla kräk.