CitronPandas blogg

Alltså. Denna smärta är inte nådig. Har till.och med tagit morfin släkting och smärtan är fortfarandeolidlig! Hej, kommer jag dö nu?

UUUH, LET THE PAIN OF DOOM BEGIN! ;_;

Om ni vill veta liksom.

Jag har suttit hemma hela lovet. Kommer sitta hemma resten också då jag mår hemskt!
Och sen har jag tappat en bevakare. Why?!

Alla på hela skolan vet exakt vad som har hänt. Alla. Så jag får lite random kramar av personer som jag inte ens visste om att de gick på skolan :---))

Men det är fint.
Min ena lärare försökte prata med mig och höra hur jag mådde osv. Bröt ihop och ja, hon sa sen att jag endast behöver läsa 2 kapitel på en bok(ca 25 sidor) och vara med i diskussion om Palestina/Israel konflikten och att jag blir godkänd ändå. Fett fint <3

Och på fredag ska jag hjälpa att släppa in hästarna på skolan. Och min ridlärare sa att jag får gör i princip vad jag känner för. Till och med hoppa!(Vilket ingen annan elev får göra på egen hand) Och så har jag ju ungefär 18 hästar att välja på :)

Så det finns lite fördelar med händelsen!


En nackdel är väl en brud i klassen som lackade på att jag var för pratglad. När jag inte ens snackade med henne och jag sa ungefär 1 mening till min vän. Hej, hon fick en äcklig utskällning i matsalen där alla kunde höra. Jag är liiite sensitive idag. Känns det som. :)))

Den 29e November skrev jag att hon bara hade en vecka kvar. Hon fick 16 dagar. Min fina vovve. 16 dagar då jag dagligen bad om att få bara en dag till med henne.
Natten till igår låg jag hos henne hela natten. Hon var så svag att hon inte ens orkade gå upp från sängen och dricka vatten. Men så fort jag gick så bara gnällde hon. Hon ville inte vara ensam. En hel natt sov jag hos min älskade vän som har varit med mig i vått och torrt sen året jag fyllde 6 år. En hel natt. Det är allt jag fick. En natt.

Saknaden nu är inte ens nådig. Skulle ha dragit mig till skolan, men det är inte ens värt ett försök. Katten lämnar inte min sida för en sekund då han vet att något är fel med mig. Älskade katt. För honom är det åtminstone några år kvar!

Första julen på ca 10 år utan Freja. Kommer kännas fel att inte ha någon som lägger tassen på en och petar en i örat när man sitter i soffan och tittar på " Kan du vissla Johanna? ". Det kommer att fattas mig något. Det fattas mig något.

Du fattas mig.

Du är sjukt vacker i övrig, men den där magen är till för att gömmas. Helst under ett ton av kläder.


Observera mina minimala bröst. De syns ju inte ens här ju. Fint.

Dr.Bailey: Where is the all the water coming from?
Patient: Dr.Bailey. You're crying.

OMG JAG VILL INTE! HATAR DET HÄR AVSNITTET! JÄVLA GUBBE!!! DDD:

Hatar det just nu. Har tappat bort min finfina tröja som jag älskar. (Okej, jag gråter faktiskt. Helt ärligt!)

Så här kommer lite bilder på den så att jag kan börja med mitt sörjande.






Detta är min första gif med just den tröjan.



I will always love you. <3

"Hon har bara ett par dagar kvar, en vecka max. Dags att ta farväl, Ida"


Min önskan slog in. Sen dagen hon fyllde 8 jag önskat att hon ska vara vid min sida tills jag fyllde 18. Jag trodde att jag skulle kunna bearbeta detta bättre då. Men det kommer alltid vara svårt. Detta är alltid ett svårt beslut!

Så mycket död detta år. För mycket död.

Älskade hund. Bli bättre. Snälla. Bli bättre! Du har så mycket kvar att ge.