BarnyBens blogg

Snart får man pengar och fundera på att skaffa en tattoo.

Vart: Bröstkorgen, vid hjärtat.
Vad: Fundera på att köra på en "zombified mario mushroom" eller liknande.
Eller: Zelda Triforce

Så vad tycke ni?

(med texterna som representera "Power, wisdome and courage".)

Dagen ha varit chill och det känns underbart grymt att vara nyduschat. Nu ska man bara chilla galet.. senaste videon är uppe och kör på så jag ska snart ta och slänga mig i sängen. GUTE NACHT!

This time it's for real, like a baws!!

Ännu en gång.. ännu en person.. ooh vad det stör mig.
En person ifrån 2007 dök upp i mitt lilla facebook liv igen och igen fick jag dra samma historia som till många andra. Berättelsen om min olycka och att jag ha tappat minnet...

Det känns alltid lika hemsk, att någon kommer och säga "Nämen Hej Benny, det vart länge sen<3" och jag sitter där.. kolla på personens bilder och inte ha en blank aning om vem det är..

Men jag blir samtidigt glad på saken.. få hjälp att fylla tomma luckor i mitt minne och jag därmed kanske minns mera av tiden innan olyckan.

Att man ska vara sig själv, inte bry sig om vad andra tycker om en och att man ska vara lyckligt såsom man är och inte längtar till något man inte kommer och vara.

True true..BUT


Som titeln sa: "Folk snacka mycket".. säger saker och ändå inte göra de. "Att vara sig själv", vad innebär det? Blir accepterat eller hatad av allmänheten? Vara populär eller mobbad i skolan? Hahah jag ser inget skillnad på dessa saker..

Att beter sig annorlunda för att "passa in", för att "ha vänner" och känner sig "trygg"..


And it is!
Varför ska man behöva anpassa sig? För att man ska blir accepterat av andra.
Varför ska man behöva blir accepterat av andra? För att känna sig tryggare i miljön.
Varför ska man känna sig tryggt i miljön? För att man ska kunna mår bra.
Again.. that's bullshit!

Allting är ett val, och vi kan ta valet att mår bra (kanske inte fysisk ifall man ha varit med om en olycka) men psykisk kan vi alltid välja att mår bra och att känna oss "lyckliga" oavsett situationen.
Och jag vet det 110% för jag mår bra varje dag, trots att jag inte ha några vänner i närheten, varit singel sedan 2011 och inte haft sex sedan 2011. Jag mår bra, jag är lyckligt och det är väldigt enkelt, för jag är medveten om att det ALLTID finns någon som har det värre än mig.

Därpå är jag personligt och väldigt hjälpsam av mig.. men det är en annan grej. Det jag vill säga är.. beter dig såsom du själv vill och ta valet att mår bra oavsett situationen. För chansen är varje dag 50 50 att du dör, jag själv har nästan dött 3 gånger hittills, och jag tänker fan inte dör med "dåliga känslor"!

Så skärp till dig, ta det sämsta du ha och gör det bästa ur det. Le, ge dig vän en spontan kram, säg till din mor eller far att du älskar henne/honom och mest av allt, uppskatta nuet men ser alltid framemot en minst liknande om inte bättre framtid.

Medan jag nyss ha druckit kaffe!

Länge sen man gjorde en gif.. so här får ni 3 styck på en gång! Tada!





I has a new hat 2 :D Första kepsen som mer eller mindre passa på min långdragna skalle hö hö hö

Inget mera telefonförsäljar jobb för BennyBoy, never ever again.
Men men, har varit på en intervju idag som handlar om ett jobb i SL:s tåg depå samt skall i morgon till ett intervju som IT-tekniker.

Jag är en väldigt optimistisk och glad person vars största problem är att tänka för mycket och överanalyzera saker samt se alla delar (jag känner till) i varje sak och pryl. Allt den minsta skruva till moderkortet.. Idag fick jag lära känna något nytt, något många har upplevt men jag nu för första gången, vad jag minns och vet.. ångest.

Situationen: Introduktions möte som Teleförsäljare.
Allt gick bra i början, jag vart påläst om produkten man skulle sälja (ofc) och lärde mig lite nytt under introduktionen.

Sen så skulle vi test ringa kunder (klart försöka sälja något men bara ringa för första gången och "uppleva" det.) Och jag har gjort det tidigare så.. no problemo right? WROOOONG! Efter den första 2 samtalen så ville jag bara slänga iväg headsetet, hoppa ur fönstret och springer låååångt därifrån. Varför? Jag vet inte, men jag vet att det var den mest obehagligaste jag har upplevt sedan jag sist hade en olycka och vart tvungen att ber om hjälp. Jag vet inte vad som gick snett men jag klarade inte av det mera och stack 19 tiden därifrån. Klart hade jag tillåtelse till det då jag ändå skulle till bussen men.. jag bara stack.

Nu vet jag inte vad jag ska göra.. försöka igen eller skita i det? Jag har behovet av ett jobb samt pengarna.. men jag vet inte ifall jag klara av att sitta där igen och ringer folk. Klart har jag direkt jämföra detta jobb med mina tidigare tele-jobb men såg inget större skillnad så jag kände mig totalt lost.. förvirrad och utan en heck aning om vad man ska göra.. jag vill inte ge upp så enkelt, men jag vet att jag inte skulle klara av och sitta där igen.. GOD DAMNIT..