kontroversiellts blogg

Denna låt kan vara något av det sjukaste och bästa jag har hört på länge. Får fan gåshud av den. Satt säg så jävla hårt i mitt huvud nu att den går varm här! Over and out!

Trots dina sagor om dem blåaste skyarna så lämnade du mig vindklippt,
Så ljug för mig snälla för det kändes som på riktigt/
För våra liv, var byggt upp på en vinter värld,
Vi visste skulle smälta, men inte när/

Blåögda så som bara barn kunde vara,
Och kärleken är blind så jag missade det uppenbara/
Båten lätta land, jag stod och vinkade av den,
Nu är du någonstans i mitten av de stilla havet/


Något jag slipar lite på dock långt från färdigt. Over and out!

Jag ska finna min väg trots att dimman tätnar på,
Så jag kan släppa dem tyngderna jag tvingats bära på/
Sträva mot ett annat mål där solen lyser klart,
Och trots att jag har fallit ner så tar jag nya tag/

Du ropade om varg och jag trodde på dig konstant,
Tog svärdet till kamp men den fanns inte nåstans/
Ensam som ankungen har du bränt din sista bro,
Men jag hoppas innerligen att du finner ro/

Jag trodde nog aldrig våran vänskap kunde dö ut,
Så nu sitter jag här & önskar allting blev som förut/

Woow hata mig nu!

Jag väntar vid perrongen på det tåg som aldrig kommer,
Natten sveper över och jag fylls utav ångest/
Tro min klocka har stannat på stunden som du gick iväg,
Jag tittar över axeln trots jag vet att du är inte här/
Jag borde gått för längesen men du är som en fotboja,
Allt det jag hatar, mina egna motgångar/

Rakt ur nattetid.

Hon besvarade min blick som att allt var det samma,
Hon blev min balans när jag var nära på att ramla/
Jag trodde väl på, att slutet var vackert,
Men vaknade upp på dem djupaste vatten/
Det fanns ingen där, ett tomrum i sängen,
Blicken var svart, ett ord och det smäller/
Jag pallar inte drömma för det slutar i tårar,
Och ger du mig hopp blir jag en av alla dårar/
Kan du låta mig gå, släpp dina kedjor,
Sluta att le, för jag får bara mer ont/
Jag vill inte veta men jag väljer att lyssna,
Försöker berätta men talar i tystnad/

Jag lämnar för stunden för att kunna tänka klart,
Om jag skall skriva till punkt eller tvingas vända blad/
Pianot det spelar, men knappas för alltid,
I slutet av trappan så samlar jag andning/
Jag vägrar att tro att det löser sig själv,
Men du var aldrig där när jag behövde din hjälp/

Så finns det tid nog att stanna, eller lättar båten av,
Ska jag stanna omgiven av allt jag blivit sårad av/
Jag vinglar i natten på en okänd väg,
Och jag fortsätter gå utav olika själ/
Med hatten i handen har jag vänt om en sista gång,
Har inget mål än, men jag hoppas kunna finna nåt/

Något djupt rakt från natten.. Over and out!

Dem snackade om mitt liv som dem nästan kände mig,
Men kommer man för nära elden är det klart man bränner sig/
Jag vänder om och känner hopp på det dem kalla mammas gata,
och emellan trähus, ekar det den samma saga/

Jävla katter från Japan som vill plåga mig med 3 olika pärmar och röda långa level, hata dom :(

Jag börjar seriöst bli lack på det som vissa kallar ''feminism'' som tyvärr inte är mer en manshat.. Vad hände med riktig feminism som faktiskt betydde något??