Vännen, Jag älskar dig... Men du måste kunna vara glad för min skull.
Jag behöver dig att kunna bolla ideer med, prata om problem med och även dela roliga minnen med. Men om du ska bli ledsen när jag pratar om min älskade emma kommer det inte funka.
Jag vet att du gärna hade varit i hennes kläder nu, men tyvärr är du inte det, och snälla då låt mig ha min lycka med henne utan att behöva tänka på att göra dig ledsen :(
det är ju inget jag vill göra, du är en underbar person och en av dom bästa vännerna jag har.
FAAAAAAAAAAN! Varför ska alla jävla offer på denna sidan lägga sig i mitt liv hela tiden?...
! Du är det finaste som funnits i mitt liv på jävligt länge, men jag orkar inte med allt jävla folk som ständigt ska lägga sig i mitt liv. Jag vill inte lämna dig, verkligen inte du är den mest underbara tjej jag träffa i hela mitt fucking liv. Men det tar kål på mig, verkligen kål på mig att folk ska sköta mitt privatliv ist för att låta mig göra det själv.
Men jag orkar inte mer nu, t.o.m jag har gränser på hur mycket jag orkar, och nu är den tyvärr träffad.
Jag önskar att vi bara kunde skita i allt folk, och att folk kunde låta mig sköta mitt eget liv, men så kommer det aldrig bli. så tyvärr blev det som det blev nu.
Du får tacka dom så jävla mycket, men nu slipper du iaf bli PLAYAD av mig!
Tycker om dig sååå jävla mycket ska du veta. <3
Sitter hos en gammal vän nu, och jaaa what to say... Igång igen.
Blir inte alltid som man vill det ska bli tyvärr, men kanske lika bra så..
är ju trots allt detta jag är bäst på, så varför inte bara fortsätta?
Jobbigast är det nog att mamma kommer bli så jävla ledsen och besviken igen, men
hon är nog rätt jävla van vid detta laget.
Är ju inte första gången jag slirar iväg för allt blir för jobbigt.!
Men det är så mycket lättare att bara fly, iaf för stunden.
Det går åt hevlete med allt..
vad ska man följa? hjärtat eller hjärnan? det är den frågan jag sitter och försöker svara just nu.
Och det är fan ingen lätt svara när dom vill åt olika håll.
Vet inte om jag gjorde rätt som tog detta beslutet för oss båda.
Och jag känner säkert ångra mig resten av livet, Men gjort är gjort.
Har redan ångrat mig, men jag får stå mitt kast nu.
Men du hade chansen och tog inte den, Även om jag önskar att du verkligen gjorde det...
Men jag klarar inte av allt velande fram och tebax, det är sjukt jobbigt och jag vet knappt vad jag ska göra längre.. Önskar man kunde spola tebax tiden för det va så jävla trevligt för bara någon dag sen och nu bara blev allt fel helt plötsligt:(
Kändes jävligt tungt att göra som jag gjorde men jag tror det blir bäst så... Ifall tills du vet vad fan du vill.
Man kanske borde bli den personen alla säger jag är?
FÖr folk verkar ju veta mer om vem jag är än jag själv gör på den här jävla sidan...
Att ni inte lägger ner mer tid på er själva än ni gör på mitt privatliv.
Inte mått så här dåligt på jävligt länge, Allt går åt helvete på samma gång och jag vet inte hur jag ska göra för att stoppa det. Allt jag ville ha va dig men även det gick åt helvete. Förstår ärligt talat inte vad jag gör för fel hela tiden... Något måste det va liksom eller är det mina karma? får jag igen efter allt skit jag själv gjort? Vem vet.. Inte jag iaf!
If you never meant to leave then you only had to stay
