Diskutera Dungeons & Dragons

Drëgg gör nu ytterligare ett utfall men den här gången mot Nils blottade buk.

Drëgg slickar förargat sitt sår. Hans höga örtkonsumtion har givit hans saliv egenskapen att öka sårets koagulation. När ytan har stelnat gör han ett utfall mot den kvarstående mannen och försöker bita av honom struphuvudet.

Synen av björnen förbryllar mig, men jag återvänder in i hytten för att släcka elden, trots att jag börjar bli yr av all rök. Till min oro har elden spridit sig snabbt och sträcker sig nu uppför väggarna, och jag inser att vi snabbt måste få tag på vatten. Jag springer ner till köket och grabbar tag i största hink jag kan se och börjar fylla den med vatten.

Drëgg vaknar förbryllat av massor av oljud. Hans skalle pulserar och han känner en tydlig bula på huvudet. Doften av blod och rök fyller hans luftvägar. Tumultet på däck ovan tyder på att en strid brutit ut. Dagens folk kan bara lösa sina små konflikter med våld tänker han förargligt. Jaja, låt barnen fäkta bäst de behagar tänker han. Drëgg går till sin koj beklagade och arg. Han slår ett hål i skrovet en bra bit upp för att leda ut röken så den inte ska störa hans sömn. Ilsken och yr lägger sig dvärgen tillslut. Men så fort hans huvud berör kudden stannar hans hjärta till. Vid Moradîns skägg vrålar han! Mina örter är på däck! I ren och skär panik flyger dvärgen upp och rusar mot trappan upp. I farten sänks hans hållning, ryggen skjuter upp, naglar blir till klor. Huden täcks snabbt av orange päls. Han slår upp sina numera gula ögon och upp på däck rusar en björn.

(Venlynn) Jag får onda aningar av den plötsliga isoleringen, men bestämmer mig för att hålla det för mig själv tills vidare. Däremot går jag fram till Leya och tackar henne för hennes hjälp uppe på däck. Sedan lägger jag mig ner på min bunk igen för återhämtning, och påminner mig själv om att vara på min vakt.

En belåtet flin täcker den gamla dvärgens ansikte. I en ton av belåten och ren sarksasm bekräftar han att det bara är tobak och frågar om den unga mön vill delta i konsumtionen av denna exklusiva ört

Drëgg vaknar av tumultet under däck. Han hör hyperventilation från en bunk i närheten. Dagens ungdomar suckar han för sig själv samtidigt som han vinglar upp på däck för att torka lite färska tobaks blad inför morgondagen.

(Venlynn) Jag tar emot vattnet med tacksamhet och svarar "Jo.. bättre har man mått förstås. Det kanske var dumt av mig att ge mig ut på ett uppdrag, jag är inte lika tålig som jag var förr".

Venlynn drar sig ifrån konversationen i och med en plötslig släng av sjösjuka, och skyndar sig ut på deck och lutar sig över relingen för att kunna släppa ut det som trycker sig upp ur magsäcken.

Med en belåten och ack så djup rap vänder sig Drëgg tillrätta och fortsätter sin resa inom drömmarnas land.

mvh exkluderad

Jag stannar omedelbart upp i mina rörelser och vänder mig långsamt om för att möta honom med blicken. Jag formar mina händer till knytnävar, men väljer sedan att frigöra greppet. Jag säger istället "Du får ursäkta mig min goda herre, men jag smider inte svärd av sådana små storlekar", vänder ryggen till och fortsätter framåt mot båten.

Effetto: Jag harklar mig och svarar "Jag erbjuder svärd av högsta kvalitet".

Alex: :)

Spelherren: tycker gruppchatt på fb blir bäst

låter super b! ska också gå o lägga mig nu bc död, men jag joinar imorgon :)

Same, vardagen är döden9

Haha vill inte bryta er emersion med min barnhumör så kör på en stav helt plain

Kines: fuck. Gud ja. Eller en testikelstav

Patriarkatet: klass skulle ju vara druid-ish, vapen är väl en stav då han är blind och ja yrke är väl karisma men ksk måste ha ngn craftig?

tfw man e noob :-)

Och tack höh

Nja kortade ner storyn som fan men detta får duga :'(

Skrev visst för långt så;

ja asså dayumn :(

Effett: what a coincidence :--)))--)) oj sry tänkte att wizard var race, men ja human!

karaktären är inte godkänd av alex än menmen

Arrius är en wizard med light crossbow som vapen. Han jobbar som kartritare, och får därför resa runt mycket i världen. På hans resor brukar han alltid köpa en kristall vars magi är som starkast på den plats han besöker för tillfället, som en slags souvenir. Kristallerna hjälper honom att behålla sinnet skarpt på sina ibland (kan det kännas som) ändlösa färder.

Effett: höhö ah tänkte att det var lite stretching it ;/

Ok eftersom jag aldrig har spelat detta förut kanske det är något med min karaktär som inte passar in i effetts story eller något, så idk om det är något som jag behöver ändra på så säg det gärna hehe.

Venlynn är en half-elf, med vapnet two-bladed sword gjord av mithral. Hon var i forna dar en assassin som arbetade för de högre auktoriteterna, men har nu slagit sig till ro och arbetar som svärdssmed. Hon är som ett med naturen och dess djurrike, och en räv har på senare år börjat följa henne vart hon än går. Trots hennes uppväxt i en jägarfamilj drar hon aldrig sina egensmidda svärd mot ett djur, om hon inte absolut måste. Tack vare hennes förflutna yrke har hon däremot lärt sig att använda naturens resurser till sin fördel, och kan överleva länge på egen hand.